Filosofi
Du måste vara inloggad för att kunna skriva i planket. Logga in eller registrera ett nytt konto.
| Avdankad 7 feb 02:31 2007 | abuse |
We are all co-authors of this dancing exuberance, for even our inabilities are having a roast. We are the authors of ourselves, co-authoring a gigantic Dostoevsky novel starring clowns. This entire thing we're involved with called the world is an opportunity to exhibit how exciting alienation can be. Life is a matter of a miracle that is collected over time by moments flabbergasted to be in each others' presence. The world is an exam, to see if we can rise into the direct experiences. Our eyesight is here as a test, to see if we can see beyond it. Matter is here as a test for our curiosity. Doubt is here as an exam for our vitality. Thomas Mann wrote that he would rather participate in life than write a hundred stories. Giacometti was once run down by a car, and he recalled falling into a lucid faint - a sudden exhilaration as he realized at last, something was happening to him. (Waking Life, Scene 25)
| Avdankad 7 feb 02:30 2007 | abuse |
[Solomon in the classroom]... The reason why I refuse to take existentialism as just another French fashion, or historical curiosity, is that I think it has something very important to offer us for the new century. I'm afraid we're losing the real virtues of living life passionately, in the sense of taking responsibility for who you are, the ability to make something of yourself and feeling good about life. Existentialism is often discussed as if it's a philosophy of despair, but I think the truth is just the opposite. Sartre once interviewed said he never really felt a day of despair in his life. The one thing that comes out from reading these guys is not a sense of anguish about life, so much as a real kind of exuberance, of feeling on top of it. It's like, your life is yours to create... [Solomon and Wiley walking] I've read the post-modernists with some interest, even admiration. But, when I read them I always have this awful, nagging feeling like something absolutely essential is getting left out. The more that you talk about a person as a social construction, or as a confluence of forces, or as fragmented or marginalized, what you do is you open up a whole new world of excuses. And when Sartre talks about responsibility, he's not talking about something abstract. He's not talking about the kind of self or soul that theologians would argue about. It's something very concrete; it's you and me talking, making decisions, doing things and taking the consequences. (Waking Life, Scene 3)
| Avdankad 7 feb 01:44 2007 | abuse |
där kommer vi ju till en intressant fråga som t ex Sartre skrev väldigt mycket intressant kring. Där all stagnering och rättelse efter externa koder (i form av yrke, religion, "subkultur") är "oautentiskt"
| goggor [21] Västerås 7 feb 01:37 2007 | abuse |
ja, det är väl det allt handlar om, att vara en bra människa, haha...
alltså, det som jag ser främst hos folk, men där har vi ju olika referensramar, är tillförlit..
trygghet och ärlighet.. det viktigaste som finns. genuina, äkta människor
en sån vill jag vara, och jag vill leva som jag lär..
då känner jag att jag är en bra människa, när jag är mig själv och lever som jag lär
dilemmat för mig är då
om jag nu strävar efter att leva som jag lär
om jag strävar efter att följa en viss kod, ett visst mönster, är jag då äkta?
| ihks [21] Frösön 7 feb 01:31 2007 | abuse |
Jag tänker ofta på att hur jag lever och hur jag lär tyvärr inte alltid går hand i hand. jag har fått för mig att jag inte är något unikum och att det här är ganska vanligt egentligen?
det perfekta exemplet är att jag oroar mig mycket över min lillasysters utseendefixering med smink, märkeskläder och allmänt kass smak + dåligt självförtroende men det är rätt vanligt för en 14 årig tjej idag och inget man uppmuntrar direkt.
jag tänker bara, shit i helvete vad fel ute hon är kan hon inte bara skippa det där. (jag tänker helt klart
till henne skulle jag vilja säga att utseende inte är speciellt viktigt men jag vet själv hur jag är. känner jag mig ful så mår jag dåligt och känner jag mig fin så mår jag bra.
det har extremt mycket störra inverkan än vad jag skulle vilja, men vanmakten är väldigt påtaglig. försöker jag förneka detta bistra faktum så resulterar det i: sämre självförtroende.
det står verkligen i konflikt till vad man blivit lärd och vad man lär, även ur ett anti-materialistiskt perspektiv så betyder det här att man kanske inte handlar som man lär..
men jag tror inte jag har tänkt klart kring det där med materialism, jag vet inte om det gör mig lycklig, eller rättare sagt jag vet inte om materialism inte kan ge lycka för om jag bara skiter i det politiskt korrekta standardsvaret att materialism inte skapar lyckas och känner efter lite så är det rätt mycket "hell yeah" till att det faktiskt ger lycka, det är mest när man är riktigt sjuk som man ångrar att man tänkt så.. i något ynkligt försök att vara en bra människa, haha.
| Avdankad 7 feb 01:31 2007 | abuse |
Jag tänker ofta på att hur jag lever och hur jag lär tyvärr inte alltid går hand i hand. jag har fått för mig att jag inte är något unikum och att det här är ganska vanligt egentligen?
det perfekta exemplet är att jag oroar mig mycket över min lillasysters utseendefixering med smink, märkeskläder och allmänt kass smak + dåligt självförtroende men det är rätt vanligt för en 14 årig tjej idag och inget man uppmuntrar direkt.
jag tänker bara, shit i helvete vad fel ute hon är kan hon inte bara skippa det där. (jag tänker helt klart
till henne skulle jag vilja säga att utseende inte är speciellt viktigt men jag vet själv hur jag är. känner jag mig ful så mår jag dåligt och känner jag mig fin så mår jag bra.
det har extremt mycket störra inverkan än vad jag skulle vilja, men vanmakten är väldigt påtaglig. försöker jag förneka detta bistra faktum så resulterar det i: sämre självförtroende.
det står verkligen i konflikt till vad man blivit lärd och vad man lär, även ur ett anti-materialistiskt perspektiv så betyder det här att man kanske inte handlar som man lär..
men jag tror inte jag har tänkt klart kring det där med materialism, jag vet inte om det gör mig lycklig, eller rättare sagt jag vet inte om materialism inte kan ge lycka för om jag bara skiter i det politiskt korrekta standardsvaret att materialism inte skapar lyckas och känner efter lite så är det rätt mycket "hell yeah" till att det faktiskt ger lycka, det är mest när man är riktigt sjuk som man ångrar att man tänkt så.. i något ynkligt försök att vara en bra människa, haha.